Det började i Varuträsk utanför Skellefteå och fortsatte sedan i Sunnanå, Umeå och landslaget.
Den idag 45-åriga Hanna Marklund lade skorna på hyllan 2008, men har inte lämnat fotbollen – eller för den delen kopplingen till spelarföreningen.
– Spelarföreningen har alltid varit en trygghet, även om jag inte varit aktiv eller ens insatt till en början, säger Marklund
Det är naturligtvis ingen nyhet för någon som läser dessa rader att förutsättningarna för kvinnor att spela fotboll professionellt skiljer sig drastiskt åt jämfört med för herrar. I Marklunds fall, vars karriär lyfte i Sunnanå under tidigt 1990-tal, var skillnaderna väldigt mycket större då jämfört med nu.
– Det finns för- och nackdelar med att vara damspelare. Jag klarade mig på fotbollen i många år, men visste att jag inte skulle bli rik på den och såg det som en självklarhet att göra annat i livet samtidigt. Till exempel läste jag till lärare på Universitet samtidigt som jag spelade i allsvenskan. Det fungerade att kombinera eftersom jag kunde sköta allt i min egen takt. Dessutom var det mentalt skönt att få vila från fotbollen.
För många aktiva är steget mellan en avslutad proffskarriär och en civil karriär smärtsamt och gigantiskt.
– Dock inte för mig. Mycket för att jag hade en utbildning och var mentalt förberedd, vilket säkert många kvinnor är i stor utsträckning för de har inget val. Men oavsett om man är kvinna eller man handlar det ändå om att hantera sin identitet när man inte är en fotbollsspelare längre.
– För mig blev ”räddningen” att jobba med andra delar av fotbollen. Samt att jag tog med mig allt föreningslivet lärt mig om lagkänsla och teamwork ut i skolklasserna. Jag är i det sammanhanget verkligen tacksam för hur Sunnanå arbetade med det mentala med oss spelare under alla år. Jag hade aldrig blivit landslagsspelare om jag förblivit så blyg som jag var som tonåring. Klubben lärde mig att bli om inte elak på planen så åtminstone tuff. Den mentaliteten har definitivt hjälpt mig i övergången från en spelar– till en civil karriär.
Under de sista aktiva åren i Sunnanå kombinerade Hanna Marklund bollsparkeriet med att jobba åt Sunnanås Utvecklingsbolag med ledarskaps– och värdegrundsfrågor.
– Det blev en naturlig övergång för mig. Hela livet förändrades och det gick väldigt smidigt att ställa om.
Idag ser och hör vi Marklund i olika TV-sändningar och även om allt är hemlighetsfullt i skrivande stund verkar det bli en fortsättning i någon form under 2023. Liksom mycket annat i fotbollens värld slank Marklund in i medialandskapet på ett bananskal.
– En redaktör från TV4 ringde upp, Malin Svedberg jobbade redan där, och frågade om jag var intresserad av att jobba med den taktiska aspekten i sändningarna. Att jag gjort annat vid sidan tidigare gjorde det enklare att gå in i detta. Även om det var en slump.
Genom alla år har Marklund haft en naturlig närhet till Spelarföreningen och hon har följt dess utveckling.
– Om man behöver hjälp eller vill påverka så finns det en kraft för den smala yrkesgrupp som fotbollsspelare tillhör. Under åren har nog förståelsen för vikten av detta bland spelarna ökat. Vad händer om eller när man blir skadad är frågor många inte ställer sig förrän olyckan är framme. Som kvinna tror jag även att man är speciellt noggrann, där finns ju inte samma ekonomiska marginaler som på herrsidan. Vad gäller exempelvis om man blir gravid under säsong och får problem med sin klubb? Det är många frågor som Spelarföreningen kan hjälp till med.
– Jag har fått hjälp från Spelarföreningen i samband med kontraktsskrivningar och det var viktigt att de informerade mig om saker som 20-åring när man tror att man är odödlig. Även i landslaget har vi haft dialoger om hur man kunde förändra förutsättningarna för att få så bra resultat som möjligt. Det är en häftig känsla att kunna påverka sådana saker tillsammans, säger Marklund.