Tjänstepension på damsidan – ytterligare ett kliv 

2014 fick damelitfotbollen in tjänstepension kollektivavtalet. Sedan dess har förhandlingarna kring spelarnas villkor varit både en framgångssaga och en källa till konflikt.

När Caroline Jönsson skulle skriva sitt första avtal under spelarkarriären vägrade hon att signera om inte samtliga spelare i laget fick en försäkring på plats. Hon har under hela sitt vuxna liv brunnit för att förbättra förutsättningarna för sig själv som fotbollsspelare, men framför allt har hon velat att damfotbollen ska utvecklas.

– Sedan jag började jobba i Spelarföreningen har Magnus Erlingmark och Anders Jemail stridit vid min sida. Vi har tagit stora kliv framåt och när vi fick in tjänstepensionen i damernas kollektivavtal blev det ytterligare en liten seger, säger Caroline Jönsson.

Kollektivavtalet 2008 var det första i sitt slag – inte bara i Sverige, utan i världen. Det handlade om att spelarna fick en grundläggande trygghet.

Avtalet löpte över tre år och det var snarare att betrakta som ett golv än ett tak. När avtalet löpte ut efter tre år inleddes nya förhandlingar och nya utmaningarna. Efter 2011 följde en period av otydlighet. Nya avtal förhandlades fram med kortare löptider. Under ytan började missnöjet bland spelare att växa. En känsla av att utvecklingen gick långsamt, att villkoren släpade efter, detta trots att damfotbollen växte – både i publikintresse och på elitnivå. Men 2014 togs alltså ytterligare ett steg när tjänstepensionen tillkom. Med löfte om att den skulle höjas senare. Detta är något som Spelarföreningen fortsätter att jobba kontinuerligt med.

En central konflikt under de senaste åren har handlat om representationen. Vem företräder egentligen spelarna? Efter flera års slitningar kom dock ett genombrott hösten 2023 när ett treårigt kollektivavtal undertecknades och som omfattar alla anställda spelare i OBOS Damallsvenskan och Elitettan. 

– Spelarna höll ut, höll ihop och visade solidaritet när det krävdes som mest, säger Caroline Jönsson.

En av spelarna som var drivande i kampen då var Mia Carlsson i Kristianstads DFF.

Jag tror många spelare har förstått vikten av att vara påläst om vilka rättigheter och skyldigheter vi har, att vi har ett ansvar över den egna situationen. Att vi behöver vara insatta helt enkelt.

– Jag minns ett möte på Zoom vi hade där bland andra Caroline Seger tryckte på vikten av att vi aldrig skulle vika oss och att vi skulle stå enade. Det var så himla starkt och jag tror att det betydde väldigt mycket för många av oss. Hoppas att den känslan är kvar även framåt, sa Carlsson då.